Min, på något vis, enda bild från mitt enda Hultsfred 2003.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/hultsfredsfestivalen-stalls-in-1.1130528
Nyheten dök upp alldeles nyss på dn.se. Det var väl egentligen bara en tidsfråga, men visst är det lite sorgligt för alla inblandade. Själv var jag på festivalen en gång, tyckte inte alls det var något att hänga i julgranen utan fortsatte istället åka till Sweden Rock Festival - en festival som bara går bättre och bättre.
Sweden Rock håller ett spår, en inriktning, och den tilltalar väldigt många med samma musiksmak. Och medelåldern är runt 30. Hultsfred är för bred. Publiken är för ung. Det går inte att tillgodose alla olika musiksmaker, det är inte attraktivt att betala tusenlappar för en festival med 2-3 band som man vill se. Ungdomar är svårberäkneliga, smaken skiftar, pengar är bristvara i högre grad än hos de som är tio år äldre och biljettinköp är inte självklara varje år. Stämningen och allt runt omkring brister - Sweden Rock har lyckats bygga upp en atmosfär som är värd en stor del av biljettpriset, och likaså Peace & Love.
Kärnkompetens, fokusera på det du är bra på. Och så var det väl bättre förr. De småländska skogarnas praktfestival hade sin storhetstid, det gick sjukt bra och Rockparty fick aningens hybris -samtidigt som konkurrensen hårdnade med kanske främst Peace & Love's ständiga praktlineup. Det kostar i längden.
Gapar man efter mycket mister man ofta hela stycket.
Men visst är det lite tråkigt att det är tack, hej och konkurs. Även om det jag minns mest från festivalen är de bruna, lutande bajamajorna utan lås, mitt hår som blev avslitet på Hellacopterskonserten samt att en tjej i campet hånglade med någon i The Ark. Inte så mycket att sätta upp emot alla ljuvliga Sweden Rock-minnen alltså.
Hejdå Hultsfred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar